And the salt in my wounds isn't burning anymore than it used to

Halloj!
Har varit en ganska lugn  och skön dag idag!
På kvällen varit ute och pratat med Lolas ägare och efter samtalet blev det liksom självklart hur jag ska göra i framtiden. Dock inget jag kommer skriva här förens jag pratat med alla parter först.
Känns iaf så sjuukt jäkla skönt att äntligen ha tagit ett beslut, och jag tror att det kommer bli till det bättre!
imorgon är jag typ ledig så jag ska passa på att rida, prata med människor, plugga och gymma!
Tänkte gå upp i hyffsad tid så jag hinner allt, tänkte åka till gymmet på fm, då är det nog inte så många där, har funderingar på att köra styrka och sedan simma i typ en halvtimme.. Känns som en bra kombination! :D
Ska sedan rida Lola, om det inte är kramsnö.. isf får jag hitta på något annat med henne, alt rida uppe på gärdet!
Sen ska jag plugga lite entreprenörskap, som jag tänkte göra på morgonen och efter stallet så ska jag möta upp en tjej som ska köpa lite hästgrejer utav mig!
Skönt, att vara ledig, älskar att planera mina dagar efter hur jag själv känner :D
På fredag är det skoldag sedan är det helg igen! så skönt!
På måndag åker jag till Romme och åker lite skidor-välbehövligt att komma bort från vardagen lite och skidor är ju såå kul! :D
Är så motiverad på träningen nu och det känns så bra. Från och med nästa vecka byter jag dessutom schema och har  mer fritid att lägga på träning.
 
Är dock inne i en svacka i livet och har mått väldigt dåligt över många saker jag haft att fundera på. Saknar Hella lite extra i dessa situationer, hon fanns liksom alltid där och piggade upp. Men efter detta beslut jag tagit i kväll har många stenar lyfts från mina axlar och på något sätt ser jag lite ljus vilket känns oerhört skönt!
Har varit en lång mörk och ensam höst, där jag saknat min finaste Hella mest utav allt. Det är konstigt det där tiden borde ju få en att acceptera men för mig har jag bara känt mig tommare och ensammare ju längre tiden gått utan henne.. Går nog inte riktigt att förklara. Men jag tror hon var min livs häst, och jag vet att det aldrig kommer bli likadant igen.
Och just nu känns det som om jag äntligen accepterat det!

 
 
And the salt in my wounds isn't burning anymore than it used to
It's not that I don't feel the pain, it's just I'm not afraid of hurting anymore
 
 
Visa fler inlägg