Obalans
Jag varit inne i en period utav obalans sedan Hella försvann ifrån mig i somras. Men vissa perioder känns det mer, så som just nu.
Har haft helt galna 4 veckor och jobbat/pluggat nästan 24/7 för att få allt att gå ihop samtidigt har jag pusslat med träning, hästar och annat.
I helgen förtjänar jag verkligen en dag off. Det ska bli en dag jag bara tänker på mig själv. Jag ska skämma bort mig själv lite, bara för att jag är värd det!
Men iallfall är det konstigt att varje dag vakna upp och inte känna sig hel. Jag kommer nog aldrig med känna mig hel, på riktigt. Den genuina glädjen över småsaker som jag förut kände. Kärleken när jag såg min fina Hella och allt det hon gav mig, jag saknar det och jag känner mig halv utan henne vid min sida.
Kommer nog aldrig kunna släppa henne helt, hon var min one and only.
Jag tror ingen någonsin kommer förstå hur mycket hon gjort för mig, hon har räddat mig så många gånger.
Den här veckan har varit en lite tuffare vecka, och jag har varje morgon ifrågasatt varför jag kämpar vidare, men det bara går på rutin att man går upp gör vad man ska och går och lägger sig igen.. för att vara duktig, visa sig stark och att man klarar det.
Men.. allt var så mycket lättare med Hella vid min sida, hon fick mig att gå upp
varje morgon, hon fick mig att inse att det var värt att fortsätta kämpa. Jag skulle behöva få lite utav den inspirationen just nu faktiskt..
