Stolt över mig själv
Ibland kan jag fundera över när jag blev så stor, när blev jag vuxen? För inte var det vid studenten iallafall. Långt innan det hade jag ansvar för stora saker.
Saker jag tror har gjort mig gott i livet är det enorma ansvaret jag har fått tagit, igenom hela livet. Jag har haft jobb sedan jag var 13, olika jobb med olika grader utav ansvarstagande, olika jobb som lärt mig otrolgit mycket och till stor del har format mig till den jag är idag.
Jag har haft häst/ar, det är ett ärofyllt uppdrag att få förtroendet att få utbilda, tävla, träna och ha hand om andras hästar, att få ta hand om deras käraste ärodel har gjort mig otroligt motiverad till att göra ett grymt jobb med dem. Alla hästar jag har haft har jag på ett eller annat sätt, mer och mindre utvecklat och gjort ett bra jobb med! Hella och jag gjorde värsta framgångsresan tillsammans och jag hade aldrg kunna drömma om att jag skulle utbilda henne till den hon blev, idag fick jag en update om hur det går och av en lycklig tjej som idag har ridit travökningar och galoppombyten-saker som jag har gjort att Hella kan, saker som jag har lärt henne. Vår resa gör mig himla stolt, och i efterhand är jag oerhört stolt över mig själv och hur mycket jag kunde åstadkomma med den hästen!
Stolt över hur mycket jag lärde mig med henne.
Jag är stolt över mycket i mitt liv,saker jag har lärt mig, gjort och åstadkommit. Denna vecka har det dessutom hänt en hel del och jag har som 18-åring löneförhandlat och jobbförhandlat och har nu en av de högre timpenningarna man kan ha som det jag jobbar som, jag är 18år, outbildad, och bara jobbat som detta i ett par månader och en ruskigt hög lön. Tack vare, mig själv, min arbetsgivare som verkligen vill ha kvar mig och dem(mina brukare) som öser över mig beröm för det jobbet jag utför.
Jag har en lön jag aldrig hade kunnat drömma om som outbildad 18åring. Det är sjukt, ibland undrar jag om det är mitt liv jag lever. om jag är 18år och åstadkommer detta, vad kan jag då göra av mitt liv?
Min ekonomi/entreprenöskaps lärare hade rätt, brinner jag för något kan jag ta det långt.
Jag brinner för mitt jobb, jag älskar mitt jobb och jag går alltid hem lite rikare på lärdomar och med ett stoor leende på läpparna, för att jag får jobba med helt underbara människor.
I veckan blev jag erbjuden (2veckor efter stundenten) ett fast heltids jobb där dem verkligen vill ha mig, både arbetsgivare och brukare ville ha just mig! och därefter satt jag i löne och arbetsförhandlingar i nästan en hel dag. Dem bokstavligt slet i mig- för att jag är jag. Det märks att jag brinner för mitt arbete och tycker det är roligt och det märker min chef och dem jag jobabr hos.
I höst börjar jag ett nytt kapitel i mitt liv, från och med v.35 har jag ett nytt jobb i en ny grupp, ett oerhört snavarstagande jobb där jag ska delegera ut uppgifter, pass och ha kontorstid blandat med att vaa hos alla kommunens brukare och dagvårdsanstalter! -Ett jobb jag bara inte kunde säga nej till!
Jag är stolt över hur långt jag har kommit och kring hur alla runt om mig ser min kapacitet och ger mig erbjudanden! Människor som ser mitt arbete och min vilja.
/Karin
Kan inte riktigt fatta att detta bara är två veckor sedan!