Kaarinjaansson

Jag har alltid varit den som har haft svårt att släppa taget och saker och ting, det spelar ingen roll om det är skolår, klädesplagg eller ett djur. Jag är så fruktansvärt nostalgisk och det känns som att när man släpper sakerna kommer minnen och upplevelser försvinna.

I fredags kände jag att om jag släppte taget och Thorén Business School så skulle också Amanda försvinna ifrån oss, att man släppte den tid då hon var med och påbörjade ett nytt kapitel utan henne- och det känns så fruktansvärt jobbigt. Jag vet att alla minnen och upplevelser kommer vara kvar, men det hade känts så mycket lättare att få klamra sig fast i den tid då hon var med oss, att inte släppa taget om henne eller om skolkapitlet. Jag tror att det är av rädsla för vad som ska komma härnäst.

Och samtidigt som jag var sådär löjligt lycklig var jag sådär hemskt ledsen för dem två jag vet aldrig fick uppleva den tiden, två som dog under min skoltid och aldrig fick uppleva känslan att gå ur skolan- samtidigt tror jag att både Amanda och Elina skulle vara så stolta över oss som tagit oss ända hit, vi har klarat det!

Vi har fått leva det liv dem aldrig fick eller kommer få.

Att släppa taget om dem som man i mitt fall år har fått klamra fast sig vid- att lämna dem två bakom sig på något sätt var det jobbigaste.

Att släppa trygghet, lärare, mentorer och säkerheten var såklart också jobbigt.

 

Jag söker alltid nya äventyr och jag vill uppleva- jag tröttnar fort på det jag gör eller har och på så sätt är det väldigt konstigt att jag har svårt att släppa. Jag påbörjar ofta nya kapitel i livet och ibland känns det som om jag lever i olika liv samtidigt.

Jag tror att jag har svårt att släppa för att jag har svårt att släppa in människor- dem som jag släpper in betyder allt, och sitt allt vill man inte släppa.

Vid detta laget borde jag ha lärt mig kan jag tycka men nej, nej.

Nu försöker jag blicka framåt mot nya drömmar och nya mål, den hittills störta delen i mitt liv är över och det är dags att börja jobba mot nya mål.

För samtidigt tror jag det är viktigt att blicka framåt och inte bakåt. Det som en gång varit kan ingen ta ifrån mig, det kommer alltid vara med mig, vilket är en trygghet att få känna. Genom allt jag upplevt i mitt liv har jag formats som människa och blivit den jag är, jag har gjort fel och misstag men jag har också gjort mycket rätt och jag har framför allt fått lära av alla mina misstag.

Nu ska jag jobba under sommaren och fundera på hur jag ska ta mig an världen framöver och vad jag vill göra. Jag vill just nu göra allt och lite till, jag vill förändra världen, jag vill bli stor och jag vill göra skillnad. Jag vill bygga mig ett namn och ett varumärke.

Jag vill inspirera andra, jag vill hjälpa andra upp till livet, jag vill hjälpa dem som har det svårt.

Mina tankar är att jobba med hela världen som arbetsplats- det är min dröm. Kanske som inspirationscoach, som sjuksköterska utan gränser, som sportagent/musikmaneger som grundare för ett stort företag, vad som jag än känner kommer göra mig lyckligast kommer jag välja att göra.

För samtidigt som jag känner att jag vill göra allt och förändra världen så är jag så otroligt nöjd och lycklig med mitt nuvarande jobba där jag får inspirera och göra skillnad i två människors liv!

Fördelen med att ha haft många jobb och praktiker innan jag tagit studenten ör att jag vet vad jag inte vill göra och åt vilket håll det lutar mot för att göra mig själv lycklig.

 

För ni, va lyckliga, det är väl ändå det som räknas i slutänden att man får känna att man till slut levt sitt liv och varit lycklig.

 

Love /Karin