Att våga släppa taget
Men ibland behöver vi göra det.
Det kommer dröja tills den dagen kommer då jag vaknar upp och känner mig hel. Det kommer dröja tills den dagen jag kan ens tänka på Hella utan att det känns som om någon sticker en kniv rakt in i mitt hjärta. Det är fruktansvärt att bli av med den som betyder mest. Att känna sig ensamast i världen trots att man är i ett rum fullt av människor, att inte känna sig behövd. Men främst rädslan, rädslan för vad som kommer härnäst. Rädslorna för att det aldrig blir mer än såhär, att man aldrig ska få känns den kärleken, uppskattningen och livsglädjen igen, det är allra värst.
Men så tänker jag på det Lord Alfred Tennyson en gång sa "Är det bättre att ha älskat och förlorat – än att aldrig ha älskat?"
Jag borde känna att jag har tur som har fått uppleva en sådan kärlek och vänskap, att jag fått ha min perfect match vid min sida, om än för en kort tid.
Jag borde lägga mer energi på att uppskatta tiden vi fick tillsammans.
Men trots alla borden så är det likförbannat svårt och tungt.
Men jag tänker att jag inte borde ånga den förlust eftersom jag hellre tar det än att jag aldrig ens hade fått chansen att älska. Man tar risken att förlora varje gång du vågar älska, men det är värt det.Alfred Tennysons citat är en påminnelse om det.
Men det kommer aldrig vara så lätt, Ibland glömmer man bort det...
Om det verkligen ÄR bättre att älska och förlora, varför inte släppa taget och våga börja älska igen?
Den frågan ställer jag mig varje dag.
Jag har många nätter gråtit mig till sömns, och många fler kommer jag göra, trots det ångrar jag inte det vi hade och det vi fick uppleva. Men att släppa taget, det är tufft och svårt och frågan är om jag någonsin riktigt kommer göra det om Hella?..
